-Att vi kan leka gata! Jag är en gatlykta!

b
-Vad är jag då?

-Du kan vara en människa?

-Vad gör man då?

-Man kan göra lite som man vill.

B är väldigt sällan sig själv nu för tiden. Han är Pippi, Tuffa Killen, en kattunge, Anakin, Mumintrollet, Messi, pappa med bebis, Kalle Anka, en liten hundvalp, en traktor, Stålmannen, en riddare, en mamma, Yoda, Zlatan, eller Walle. Och så lyktstolpe då. Oupphörligen fascinerande att lyssna på, snudd på sinnesutvidgande ibland faktiskt, hur tänker ungen egentligen?
Men han vill ju att man ska vara med och leka... Jag försöker, men när man måste delta tycker jag rollekar är SÅ tråkiga.
Är alla 4-åringar så här?

1 kommentar:

Alexandra sa...

Om alla fyraåringar är såhär vet jag inte, men jag känner igen vår alldeles väldigt. Munnen går konstant och det är de mest osannolika historier - och sånger! - som kommer ut. Fantastiskt roligt och nästan lika påfrestande ;)